Igår var vi i Kilo 26, ett flyktingläger som är ”station nummer 2” för nyanlända. De flesta nya flyktingar kommer först till Wad Sharife, det stora lägret jag var i förra veckan. Därefter slussas de till Kilo 26. Det är nu bestämt att jag ska göra min survey i Kilo 26 till att börja med, för det är mycket lättare att få tillstånd att arbeta där än i Wad Sharife. I Wad Sharife har myndigheterna nekat oss tillträde upprepade gånger de senaste veckorna, så jag kan inte satsa på att kunna göra min survey där och kanske slösa bort en vecka på byråkrati. Så, nu får det bli Kilo 26 istället! Helt OK med mig – kort resväg och hjälpsamma människor (vad jag har sett så här långt iaf).
Vi började vår mission (så kallar UNHCR det när man åker från kontoret och ut till ett läger) med att bestämma möte med olika organisationer som arbetar inom lägret. Sedan samlades vi alla under ett stort tak vävt av gräs och började diskutera sophämtning och hur detta skulle kunna lösas på bästa sätt. Jag var Ulla-Bella Sekreterare, men det var bara skoj. Efter en timme eller två kom vi fram till en lösning – så nu hoppas vi se resultat snart!
Därefter åkte vi och tittade på vattenstationen. Där pumpar de vatten från kanalen som sedan filtreras. Tyvärr fungerar inte filtreringen, så människorna i lägret kunde lika bra hämta vatten direkt från den kanalen – för det är det vattnet de dricker! Brunt och inte renat… Det finns bara EN water point i lägret, så dit kommer vattenförsäljarna med sina åsnor. De fyller sedan vatten i tankarna på åsnekärran och åker iväg in till lägret och säljer vattnet där. Alltså betalar de flesta i lägret för sitt vatten, vilket jag tycker är ganska sjukt… De har ingen inkomst (att tala om), men ska ändå betala dyrt för skitigt kanalvatten.
Och så var det det där om Ramadan… Jag är en ofrivillig fastare!!! Usch! Igår var den värsta dagen hittills… Jag höll på att svimma av utmattning – solen gassar och det är cirka 40 grader varmt – och man får inte dricka eller äta. Fast jag drack ändå, men tydligen inte tillräckligt. Jag måste verkligen komma på ett sätta att lösa detta (gömma mig någonstans och äta) när jag gör min survey – annars kommer det inte att gå. Jag känner ju själv att jag är helt orkeslös och okoncentrerad. Knappast det man vill vara när man måste prestera…
Vi får se hur det löser sig!
På söndag ska vi ut igen, då ska vi till ett läger som ska stängas inom kort. Där ska vi titta på vad som behöver förbättras innan stängningen så att de flyktingar som väljer att stanna kvar ska kunna leva hyfsat bra med tillgång till vatten, skola, sjukvård etc.
Vi började vår mission (så kallar UNHCR det när man åker från kontoret och ut till ett läger) med att bestämma möte med olika organisationer som arbetar inom lägret. Sedan samlades vi alla under ett stort tak vävt av gräs och började diskutera sophämtning och hur detta skulle kunna lösas på bästa sätt. Jag var Ulla-Bella Sekreterare, men det var bara skoj. Efter en timme eller två kom vi fram till en lösning – så nu hoppas vi se resultat snart!
Därefter åkte vi och tittade på vattenstationen. Där pumpar de vatten från kanalen som sedan filtreras. Tyvärr fungerar inte filtreringen, så människorna i lägret kunde lika bra hämta vatten direkt från den kanalen – för det är det vattnet de dricker! Brunt och inte renat… Det finns bara EN water point i lägret, så dit kommer vattenförsäljarna med sina åsnor. De fyller sedan vatten i tankarna på åsnekärran och åker iväg in till lägret och säljer vattnet där. Alltså betalar de flesta i lägret för sitt vatten, vilket jag tycker är ganska sjukt… De har ingen inkomst (att tala om), men ska ändå betala dyrt för skitigt kanalvatten.
Och så var det det där om Ramadan… Jag är en ofrivillig fastare!!! Usch! Igår var den värsta dagen hittills… Jag höll på att svimma av utmattning – solen gassar och det är cirka 40 grader varmt – och man får inte dricka eller äta. Fast jag drack ändå, men tydligen inte tillräckligt. Jag måste verkligen komma på ett sätta att lösa detta (gömma mig någonstans och äta) när jag gör min survey – annars kommer det inte att gå. Jag känner ju själv att jag är helt orkeslös och okoncentrerad. Knappast det man vill vara när man måste prestera…
Vi får se hur det löser sig!
På söndag ska vi ut igen, då ska vi till ett läger som ska stängas inom kort. Där ska vi titta på vad som behöver förbättras innan stängningen så att de flyktingar som väljer att stanna kvar ska kunna leva hyfsat bra med tillgång till vatten, skola, sjukvård etc.
Vattenrening och tankar
Pojkar som söker skydd från solen
Nirmal diksuterar latrinkonstruktion med de nyinflyttade
Eritreanska nyinflyttade flyktingbarn (som kommit från Wad Sharife).
Sophämtning behövs! Överallt i lägret ligger massa gamla plastpåsar och annat skräp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar