fredag 28 september 2007

Ledig fredag

Vaknade före sju imorse efter en orolig natts sömn - som vanligt vaknade jag fler gånger under natten och trodde på fullaste allvar att sängen var full av insekter! Måste sluta med det - och jag som inte ens tar Lariam (en väldigt stark malariamedicin som ger konstiga mardrömmar)! En halvtimme senare ringde Nirmal och undrade om jag hade förberett lunch än... Hmmm... Jag hade inte ens ätit frukost! Då bjöd han in mig på lunch, så jag ska dit nu klockan 11 - riktigt dagistid! Undrar vad det blir! Det brukar lukta curry från hans hus, så jag gissar på det. Eftersom det är fredag och helgdag idag så har jag tvättat lite, pysslat lite - och tagit lite bilder på hur det ser ut häromkring!
















onsdag 26 september 2007

Den ofrivillige fastaren

Igår var vi i Kilo 26, ett flyktingläger som är ”station nummer 2” för nyanlända. De flesta nya flyktingar kommer först till Wad Sharife, det stora lägret jag var i förra veckan. Därefter slussas de till Kilo 26. Det är nu bestämt att jag ska göra min survey i Kilo 26 till att börja med, för det är mycket lättare att få tillstånd att arbeta där än i Wad Sharife. I Wad Sharife har myndigheterna nekat oss tillträde upprepade gånger de senaste veckorna, så jag kan inte satsa på att kunna göra min survey där och kanske slösa bort en vecka på byråkrati. Så, nu får det bli Kilo 26 istället! Helt OK med mig – kort resväg och hjälpsamma människor (vad jag har sett så här långt iaf).

Vi började vår mission (så kallar UNHCR det när man åker från kontoret och ut till ett läger) med att bestämma möte med olika organisationer som arbetar inom lägret. Sedan samlades vi alla under ett stort tak vävt av gräs och började diskutera sophämtning och hur detta skulle kunna lösas på bästa sätt. Jag var Ulla-Bella Sekreterare, men det var bara skoj. Efter en timme eller två kom vi fram till en lösning – så nu hoppas vi se resultat snart!

Därefter åkte vi och tittade på vattenstationen. Där pumpar de vatten från kanalen som sedan filtreras. Tyvärr fungerar inte filtreringen, så människorna i lägret kunde lika bra hämta vatten direkt från den kanalen – för det är det vattnet de dricker! Brunt och inte renat… Det finns bara EN water point i lägret, så dit kommer vattenförsäljarna med sina åsnor. De fyller sedan vatten i tankarna på åsnekärran och åker iväg in till lägret och säljer vattnet där. Alltså betalar de flesta i lägret för sitt vatten, vilket jag tycker är ganska sjukt… De har ingen inkomst (att tala om), men ska ändå betala dyrt för skitigt kanalvatten.

Och så var det det där om Ramadan… Jag är en ofrivillig fastare!!! Usch! Igår var den värsta dagen hittills… Jag höll på att svimma av utmattning – solen gassar och det är cirka 40 grader varmt – och man får inte dricka eller äta. Fast jag drack ändå, men tydligen inte tillräckligt. Jag måste verkligen komma på ett sätta att lösa detta (gömma mig någonstans och äta) när jag gör min survey – annars kommer det inte att gå. Jag känner ju själv att jag är helt orkeslös och okoncentrerad. Knappast det man vill vara när man måste prestera…

Vi får se hur det löser sig!

På söndag ska vi ut igen, då ska vi till ett läger som ska stängas inom kort. Där ska vi titta på vad som behöver förbättras innan stängningen så att de flyktingar som väljer att stanna kvar ska kunna leva hyfsat bra med tillgång till vatten, skola, sjukvård etc.

Vattenrening och tankar

Pojkar som söker skydd från solen

Nirmal diksuterar latrinkonstruktion med de nyinflyttade

Eritreanska nyinflyttade flyktingbarn (som kommit från Wad Sharife).

Sophämtning behövs! Överallt i lägret ligger massa gamla plastpåsar och annat skräp

tisdag 25 september 2007

Mission to Kilo 26 refugee camp

Street in Kilo 26, in one of the older parts of the camp
Gas station a la Sudan- I laugh everytime... Looks completely dangerous!
My first interview "victim" - a really nice lady from Eritrea
A man and his children outside one of the new tukuls (huts) constructed by UNHCR

Nirmal discussing latrines with the people living in the newly constructed area. They were discussing which types of latrines would suit them, maintenance etc.
The new area, made up of 50 tukuls made of grass
This man is pouring water into jerrycans which he then sells to the people in the camp. It's conventient since they do not have to fecth water themselves, but expensive... $25 cents for 60 litres (usually what a family of 4 uses - that's 15 litres per person and day). Try and calculate how much water you use per day at home!
This is the only water point in the camp. Water is being pumped from the nearby canal to this tap. Water vendors then come here with their donkeys, pay money to COR (Commissioner for Refugees) who provides the water, and then fill up their two barrels. They then transport the water to the camp and sell it.
On the way to Kilo 26 - three old men with fire wood refusing to give way. On the right you can see the canal

Gas station again - a lonely pump...
Camels crossing the motor way - which is the only road between Port Sudan (Sudan's only port) and Khartoum - so it is heavily trafficed.

måndag 24 september 2007

Getting nervous

Gaaaaah! In 1 week I will start my survey and I am starting to panic! I question my questions, the method, if I will find suitable people to do the interviews, if they will understand the questionnaire, if I will be able to explain it to them etc… Most of all I am worried that the interviewers will ask the wrong questions. But, since I am now planning the work shop I will hold prior to the survey, I am hoping to teach them not to. I have not quite figured out what to talk about in the work shop, but hopefully I will sort that out in the days to come. However, it is also quite fun and challenging! I just want to start so I can have it over with sooner...! : )

On Tuesday we (me, Nirmal and Waiswa) are going to another refugee camp to visit. There I will try out my questionnaire for the first time, by myself and an interpreter. That will hopefully help me to understand which questions are good and easy to understand and which ones need rephrasing etc.

Today I had some orientation meetings with different members of the staff. I got informed about protection by the protection officer, about admin issue and about programme issues. It was a good briefing, although there are still some question marks, especially concerning admin, i.e. will I get paid for R&R, am I entitled to R&R, how much will I pay in rent etc… Well, well, we’ll see…

lördag 22 september 2007

Trött...


Så är det helg, men jag undrar egentligen vad det gör för skillnad här nere. Alla går ändå till kontoret och arbetar. Inte hela dagen, men bra nära. Själv är jag trött... trött... Det regnade inatt igen och när vinden tar i (och trädgrenar slår mot taket) låter det som om en flock babianer dansar disco på mitt tak. Sov inte så gott med andra ord. Därför tänker jag gå till mitt lilla hus och lägga mig på soffan och se en film i eftermiddag! Eller, man kan ju hoppas i alla fall - chefen kanske kommer med någon annan brådskande uppgift, vad vet jag. Därefter tänker jag se om jag vågar använda ugnen... Kom på att man kan ju göra klyftpotatis - fast vad jag ska ha till vet jag inte än!

Lägger upp lite mer bilder från Wad Sharife i torsdags.

fredag 21 september 2007

Some of my colleagues

Waiswa - the environmental specialist who I am working a lot with and


Caroline - nutritionist and Kenyan! :)

We just came back from a nice lunch - eating left-overs from the dinner yesterday! Yummy!

Äntligen!





































Ja, så känns det faktiskt! Efter över 2 veckor i Sudan så har jag nu varit i ett flyktingläger – och det såg inte alls ut som jag tänkt mig. Bilden i mitt huvud var av tält byggda av WFP-säckar, eller av presenning, vad jag såg liknande mer en skitig afrikansk by med dåligt byggda hus och icke-existerande sanitetsfaciliteter.

Dagen började mindre bra. Vår bil blev stoppad vid två check-points där vi fick visa upp våra ID-kort och lova att hämta tillstånd, kopiera ID-korten etc. Allt detta gjorde att jag och Waiswa (environmental specialist) inte kom till Wad Sharife (flyktinglägret) förrän halv två. Detta trots att vi var i Kassala (den större staden nära flyktinglägret) före elva… Byråkrati! Jaja, bara att andas och ta det lugnt. Det som känns tradigt är att jag nog skapar en del problem, jag kan liksom inte dölja min hudfärg och misstänksamheten mot vita är ganska stor här, i alla fall bland säkerhetsvakterna och de statliga organen. När säkerhetsvakterna frågar chauffören om oss i bilen gäller 75% av frågorna mig, var jag kommer från, vad jag heter etc.

Inne i Wad Sharife skulle vi möta FNC (Forest National Corporation) för att diskutera sophämtning i flyktinglägret. UNHCR idé är att FNC ska organisera detta, genom att involvera flyktingarna själva. Detta ska motiveras genom matransoner från WFP (World Food Program), vad som brukar kallas ”Food for Work”, alltså att flyktingarna får betalt i mat för sitt arbete. Mötet gick bra och mycket smidigare än jag trodde. Det var jag, 3 män och 3 kvinnor. De som pratade var jag och 3 män – de 3 sudanesiska kvinnorna sa i princip inget… Det är så tråkigt att se. På några av bilderna kan ni se hur dagens sophantering fungerar i lägret. Allt slängs utanför den egna gården och ut på gatan, eller i en gigantisk hög, som den på bilden.

Efter mötet åkte vi till FNCs kontor för att titta på vad de arbetar med. Som ni kan se från bilderna så har de bland annat hantverksaktiviteter, där de gör mattor etc. som sedan säljs på marknaden. En av kvinnorna visade mig en rund matta med ett hål i mitten och så förklarade hon (genom tolk) att kvinnor sätter sig på mattan och tänder rökelse i hålet i mitten (som jag förstod det…) och sen: ”they get a good night with their husband”. Jaha, sa jag, visste inte riktigt vad jag skulle säga och blev lite förvånad måste jag erkänna – annars är alla så pryda här! Om jag kom och hälsade på senare under mitt arbete i lägret lovade kvinnorna att de skulle göra en sådan matta åt mig! Haha :)

Sedan åkte vi vidare för att titta på pumpstationerna till vattenförsörjningen. Det klagades över att de inte för tillräckligt med pengar från UNHCR till bensin till pumparna. Dessutom berättade några flyktingar att de hellre köper vatten från den närliggande byn för att det vattnet smakar ”sött”. Denna förklaring har jag hört innan i Nuba Mountains. Folk vill hellre dricka skitigt kanalvatten/åvatten än renat vatten. Vattnet i flyktinglägret renas med klorin och får då en annan smak än det halvbruna vattnet från åarna… Detta är ytterligare ett bevis på att det som behövs är utbildning och information. Något som har ignorerats eller skötts illa av UNHCR och de implementerande organisationerna i lägren.

När vi kom tillbaka till Kassala åkte vi till marknaden och handlade! Så nu har jag bananer, aubergine, paprika och pitabröd i min kyl! Lyx! En sak som känns som mindre lyx är den ofrivilliga fastan vi tvingas till när vi är ute i fält. Alla här fastar och då känns det väldigt dumt att äta eller dricka framför dem. Eller, jag försöker dricka iaf, men det blir ingen mat på hela dagen. Snacka om att man är helt slut och svag efter en lång dag i fält. Jag längtar redan efter slutet på ramadan!

Hemma i Showak väntade en festmåltid med alla som bor inne på området för att välkomna de nya. Vi är 4 stycken som kommit inom de senaste 3 veckorna – det är kul att inte vara ensam ny och dessutom skönt att känna att man kan hjälpa till på ett ganska underbemannat kontor.

Idag är det fredag och HELG! Därför sov jag till halv åtta istället för halv sju… :) Idag väntar lite arbete, lite tvättande och kanske se en film och somna tidigt!

torsdag 20 september 2007

Second attempt


In half an hour we will depart for Kassala again, and this time I hope we will make it inside the refugee camp! I have been here in Showak for 10 days but still have not seen anything "real", so I really think it's about time now! Then when we get back in the evening there will be a dinner for everyone who live in the compound - nice! :) Finally get something other than rice and lentils to eat I hope...

Will try and post pictures when I get back - and if we get into the camp!

Fingers crossed....

måndag 17 september 2007

Bilder från Kassala nära den eritreanska gränsen




Tyckte väl att jag hörde något ramla ner på huset igår kväll...


1 försök = 1 miss

Jaha... 2 1/2 h i bilen enkel resa på en dålig väg mot Kassala. För vad då? Jo, för att bli nekad inträde till flyktinglägret... Vi hade inte rätt papper sa de, trots att vi hade sökt om tillstånd och fått allt godkännt. Men, så är det ibland och relationen mellan UNHCR och regeringsorganet som styr lägren är lite dålig för tillfället och därför straffades väl vi. Man har liksom inget att säga till om i såna här situationer. Är de på gott humör får vi tillträde, är de inte det så är det bara att åka hemåt igen. Jag orkar inte ens bli irriterad - jag börjar kanske bli van vid Sudan? Det var skönt att komma ut från compoundet och se lite nya saker, även om naturen inte är så vacker här. Lyckades ta några bilder dock! Det mest positiva med resan var att jag kunde köpa fina apelsiner i Kassala, hurra! Här i Showak är utbudet inte så stort så det var skönt att kunna variera sig.
Kanske försöker åka till flyktinglägret på onsdag igen... Bättre lycka nästa gång!

It's raining cats and dogs

And last night it really felt like it was raining real cats and dogs! I woke up at 1 am - heard a really loud bang on my roof. What is was I don't know, maybe a tree branch maybe one of the huge lizzards having a party... And from there it just continued and because of the corrugated iron roof the sound were really loud. Some minutes lates it started to rain, oh, pouring I mean - it was like the sky just opened up and dumped a small lake on our compound. Interesting night with not so many good hours of sleep.

Anyways, I'm ready for my oatmeal breakfast - and then we are off to Wad Sharife refugee camp!

söndag 16 september 2007

Liten utflykt på måndag

Imorgon bär det äntligen av! Jag och mina två kollegor inom vatten & sanitet ska åka till ett flyktingläger som ligger nära staden Kassala. Det har ca 34 000 invånare (alltså ganska stort). Där ska vi träffa de som jobbar med sanitetsfrågor i lägret samt även se hur läget är i lägret gällande vatten & sanitet. Det ska bli spännande! Äntligen få komma ut på riktigt!

Jag hoppas kunna ta massa bilder så att några kan läggas upp här efteråt.

lördag 15 september 2007

Vandring genom byn till marknaden

Jag och två kollegor här i Showak tog en promenad till marknaden idag. Här är det marknad varje tisdag och lördag. Det finns en del att köpa, dock inte så mycket frukt och grönsaker tyvärr. Jag fick i alla fall det jag var ute efter - potatis! Och de andra köpte kött... usch, det hade jag inte gjort - det luktade fruktansvärt vid slaktarmarknaden och flugorna satt överallt. Men, men...

Det jag såg av byn var ganska lika det jag sett från andra städer i Sudan, förutom att husen såg ut att vara sämre här. Inte så många "riktiga" hus utan mest lerhyddor som såg fallfärdiga ut. Annars var det som vanligt - barn som skriker efter mig, folk som stirrar utan att skämmas osv. Det är väl bara en invänjningsperiod som behövs innan jag vänjer mig vid det också!

Insektstrauma

Blä och fy! Igår kväll precis innan jag skulle gå och lägga mig ser jag något stort kila över golvet... Får lite halvpanik, tänder alla lampor så jag kan se och beväpnar mig med min flaska insektsspray! Bakom soffan hittar jag sen odjuret - en 4 cm lång kackerlacka/skalbagge (vet faktiskt inte vad det var). Sen började kriget: jag sprayade och den sprang rundor, jag sprayade ännu mer och den sprang ännu fortare. Till slut, efter vad som kändes som en halv burk insektsspray, gav den upp... Jag brukar inte tänka på mig själv som jättesjåpig när det gäller insekter, men detta var såååå äckligt! Efter jakten var jag så uppjagad och äcklad att det tog mig 2 timmar att somna och under natten drömde jag om insekter och ormar i min lägenhet.

Vi kan väl hoppas att denna var den första och enda objudna gästen...?

fredag 14 september 2007

Friday = weekend

A house just outside our compound - interesting building style...
A little boy watching the sheep

Men building a new house


Now I have been in Showak for 4 days, not much! Feels like so much longer, probably because there is not much to do here... The office is closed today and tomorrow, so I am trying to keep myself busy - I went out for a walk (just near our compound) and now I am about to start cooking lunch! How exciting... :) Tomorrow we will go to the market, Tuesday and Saturday are market days so I am hoping to get bananas och potatoes.

This afternoon I will meet with my colleague in water and sanitation, Nirmal, to discuss my work plan for the coming 3 months. I hope he will have some good ideas to keep my busy! Hopefully we will visit a refugee camp next week so I can get an understanding of the situation here.

tisdag 11 september 2007

Så här ser det ut







Nu har jag snart varit i Es Showak i ett dygn. Många intryck... många insekter... Som tur är finns det trevliga människor på kontoret - efter en invänjningsperiod tror jag nog att det kommer bli bra här. Jag bor i mitt eget lilla otroligt slitna svenska pre-fab hus (som har många år på nacken) där det finns kök, kyl/frys, sovrum, badrum, vardagsrum och till och med wireless internet! Sicken lyx! Enda minuset är alla insekter, kontoret är fullt av dem och på natten låter de så högt så man ibland vill hålla för öronen! Idag har jag utrustat mig med insektsspray och hoppas kunna få bort en del av de oönskade gästerna.

I förmiddags tog vi en tur in till marknaden och jag spanade in sortimentet... det är inte så brett... Mycket lök och tomat (och en del potatis), annars är det ont om grönsaker. Som tur var fanns där bananer (som jag har till min frukostgröt!). Resten får vi beställa med en bil som åker till Gedaref (den närmsta större staden) - detta inkluderar även toapapper! :)

Vi är inte så många här för tillfället och han jag ska arbeta med kommer inte förrän på torsdag, så tills dess hoppas jag kunna hålla mig sysselsatt med att läsa och göra praktiska saker. Efter torsdag hoppas jag verkligen att saker och ting kommer igång här...! Det börjar kännas lite jobbigt att inte vara produktiv - och det i kombination med att vara ute i bushen i Sudan gör det inte bättre.

måndag 10 september 2007

Framme i Es Showak

Efter 7 timmars skumpande pa en otroligt trasig "motorvag" ar jag nu framme. Har bara varit har i nagra timmar, sa jag kan egentligen inte saga sa mycket an. Jag har iaf flyttat in i mitt nya hem: ett stort pre-fab hus (svenskt), med svensk ugn och badrumsinredning. Dar har jag eget kok och kyl, sovrum och badrum. Det ar helt OK om an nagot slitet. Vi ar bara nagra stycken som bor har nu, resten ar tillfalligt borta, sa det kanns lite tomt. Min "chef" eller vad man ska saga ar inte heller har vilket kanns valdigt trakigt for da kan jag inte komma igang med mina arbetsuppgifter an pa nagon dag. Men, men...

lördag 8 september 2007

Vad man får för $100 i Khartoum



Nu har jag så provianterat, eller vad man ska kalla det. Jag gick lös i en liten affär här i staden och hittade massa bra saker: knäckebröd, havregryn, pasta, nötter, linser etc. Men dyrt var det... Jaja, hoppas i alla fall att det räcker ett tag! Jag lyckades ta mig tillbaka till där jag bor helt själv :) , jag åkte i en ricksha (hur man nu stavar till det) - en sån kan ni se på bilden nedan. Det var intressant och det blev en massa pekande när jag skulle förklara vägen för min arabiska är som sagt ganska obefintlig.


Imorgon bär det så av till Es Showak. Jag har hört både positivt och negativt och stället, så vi får väl helt enkelt se hur det är. Bara personalen är snäll så är jag glad!